Tankar
Ibland känner jag en sådan saknad, men en saknad som jag inte riktig vet vad det är. En bit av något som fattas och trillat bort. Frånvaron av att vilja känna någon, när det inte ens är möjligt. Platser och bilder som får mig att kännas och minnas, men allt som allt suddas minnesbilderna ut. Men om saknaden finns där och den bortsprugna känslan, varför ska jag bara stå brevid och se på?
sv: har redan frusit in det och har inga bilder på det! såå en annan gång kanske ^^
men dom blev bra, mycket bättre än jag trodde!