Julia Svensson

Ett foto som jag tog av trädet som ständigt förändras utanför mitt fönster. Precis som hur jag förändras när tiden påverkar mitt sätt att leva och tycka...nej okej jag ska inte vara så djup. Jag ska inte vara någonting. Helst inte synas, höras eller kännas. Undrar hur många det är som tänker så varje dag? Att man hela tiden ska behöva begränsas för att man inte får vara på ett visst sätt. Visst är det bra att evolutionen har gett oss förmågan att kunna tänka efter, innan det hoppar ut grodor ur munnen på oss och hur bra skulle det igentligen vara om allt vi tänkte skulle kastas ut till allt och alla.

 

För några dagar sedan i skolan kom en kille fram till mig och min kompis och började småprata lite. Han visste att vi gick den estetiska linjen och började fråga lite om hur vi har det. Under konversationen hånlog han mot oss och sa sedan att esteterna drar skam över hela skolan och att han tyckte att den estetiska delen av skolan skapade dåligt rykte. 

-Dom är ju äckli...,,ehh, men ah alltså.

Han hejdade sig själv från att säga klart meningen och i det här fallet åter igen, tack evolutionen.

Det enda jag hade att säga tillbaka till honom var att jag är glad över att folk vågar vara annorlunda och sticka ut. Han förstod dock inte det, men jag försökte inte heller övertyga honom. Det är hans val att tycka så, men nästa gång han vill öppna munnen, kan han behålla sina stinkande och vårtbeklädda grodor för sig själv.